Igår hann jag äta Lunch med Eric innan jag åkte till Nässjö.
Han har ju fått mer uppdrag i sitt jobb och kan planera mycket av sin tid på fredagar fritt.
Han ska bl.a. hålla i 3 föreläsningar berättade han och det är så roligt att han börjar bli varm i den rollen.
Jag kommer ihåg när vi gick i skolan och han verkligen hatade att stå inför publik.
Tror ju inte att han älskar det nu men han klarar av det i alla fall och det är det viktigaste.
Man måste jobba med sig själv i sådana lägen för att till slut inse att det inte var så farligt.
Jag själv tyckte inte heller egentligen om att stå framför alla men jag fann rätt tidigt att genom att “få publiken att fokusera på något annat” så slipper man känna sån stor press.
Jag kunde till exempel börja en lektion med att säga till min engelska lärare:
“ Is it okey if I turn the lights off?”
” Yes, but why? ”
” ‘Cause I like to do it in the dark. ”
Efter en sån replik så vet du att oavsett vad du kommer att prata om så kommer de enbart komma ihåg den meningen.
Nu tror jag inte att den metoden hade funkat för Eric eller funkar för alla men den funkade väldigt bra för mig och därför så höll jag fast vid den.

Nu är jag tillbaka i Nässjö.
Det tar verkligen aldrig lång tid innan alla vet vad man gör i den här staden.
Någon som nu verkligen fått känna på Nässjös public eye är min lillebror som det senaste året varit under mikroskopen.
Men nu är det inte lång tid innan han tar studenten och jag längtar verkligen efter att se honom börja med sitt liv.
Som storebror är det min uppgift att finnas där för mina småsyskon när de behöver mig i livets väg.

När jag kom till mamma så höll hon på att duscha Pooh.
Han verkar gilla att badas för han klagar aldrig och står alltid så fint sa mamma.
Han är verkligen underbar.
Det enda jag inte tycker om är att han skäller när någon ringer på.
Jag vill köpa en sån där hundskallshalsband.
Inte den olagliga varianten med elchock utan den som sprutar vatten så fort man skäller.
Men jag hittar verkligen ingenstans någon som passar en sån liten hund.

” Nu får vi skärpa oss för Carlos håller stenkoll på oss “, säger den söta infosamordnaren med ett leende på läpparna.
Och det är helt rätt.
Jag är inte på jobbet för att spela spel, kolla recept eller snacka skit med mina kollegor.
Jag är här för att hålla resenärerna uppdaterade om tågtrafiksläget.
Och detsamma gäller mina kollegor.
Jag kan förstå att man vill fördriva tiden med annat när det är lugnt. Vilket det många gånger är.
Men “nöjet” ska aldrig bli så pass fokuserat att man glömmer av att sköta sitt jobb.
Amen.

Förövrigt så ska jag till Nässjö i eftermiddag och vara där över helgen.
Det ska bli riktigt kul att träffa min familj igen, mina vänner och inte minst ( eller ja, minst till storleken kanske ) min sötnos Popitoo.
Jag har verkligen saknat honom sjukt mycket!

Det är inte varje dag man får Espresso House-frukost på jobbet.
Helt otroliga Eric tog med sig detta till mitt jobb när han fick reda på att jag inte skulle kunna hålla mig utan frukost fram tills vi ska luncha mitt på dagen.
Det är vid sånna här tillfällen som man vet hur mycket som folk betyder för en.
Han är verkligen en otroligt bra kille och jag är så lyckligt lottad som varit i hans liv sens vi var 16 år.

Häromdagen kollade vi på ett avsnitt av Gossip Girl och vi såg läskigt nog likheten mellan en situation som händer i serien och våran situation.
Egentligen har ju Eric alltid varit min “+1“.
Oavsett vad vi gör, vilka premiärer vi går på, events jag är inbjuden på, fester jag går på, resor jag gör så har han alltid varit min “+1″.
Men det krävs så mycket för att egentligen klara av att vara en persons “+1″.
Och jag tycker att vi får fram en bra balans i varandras liv och jag ska definitivt försöka mötas mer halvvägs.
Kanske borde jag i alla fall inte tjura när han vill se ett sportevenemang till exempel.
Att kompromissa är det enda verktyget som funkar i alla slags relationer.

Don’t drink and drive.
Get high and fly!

Haha jag skojar bara.
Skulle aldrig förespråka för droger.
Men det lät lite klatchigt.

Ikväll så ska vi gå på bio.
Det blir antingen Battleship eller Safe House.
Battleship verkar dock lite för datagjord och har lite sämte betyg än Safe House så det lutar än så länge mer åt Safe House.

Förövrigt har jag shoppat massa nya kläder idag och jag ska på Fashion For Aids-eventet nästa onsdag för att uppdatera sommargarderoben ännu mer.

Snacka om att min minsta lillebror kommer att bli glad den här helgen.
Förutom att jag kommer i helgen till Nässjö så kommer han att få sin egen surfplatta.
Mamma köpte ju för inte så länge sen en Ipad och eftersom den jag gett till de slutade funka out of nowhere så bestämde sig mamma för att köpa en annan till honom så att hon kunde få ha sin Ipad ifred.
Jag har köpt en Motorola Xoom och den är riktigt fin och med 32 Gigabyte så han lär bli nöjd.
Sen har den dessutom Dual Core-processor och till och med plats för extra minne. Och SIM-kort.
Så den har allt.

Äntligen börjar sanningen uppmärksammas.
Men det är bara de som har Plus som får reda på sanningen. Hahaha!

På tal om sjukt dryga Aftonbladet så slog de nytt dumrekord idag.
Någon var inne i rättsalen under Breiviks rättegång och skrev precis allt som hände.
När han log, vad han sa, när han fnös.
Herregud.
Men som att inte det vore nog så längre ner på första sidan så stod det: “Tycker du att man inte borde ge Breiviks utrymme att höras? Chatta med ***** klockan 14. ”
Såklart efter rättegången.
Haha! Varför chatta ens när han redan har granskats och allt?
Så otroligt smarta är de i redaktionen på Aftonbladet.

Jag får så fina mail ifrån er läsare och det gör mig jätteglad att ni tycker om att följa mina galna upptåg.
Det var såklart mycket mer av den varan tidigare men även om jag jobbar en del så har jag ändå tid för att roa mig.
Kolla bara hur jag roade mig 2011 genom att klicka Här.

Kan också meddela att de grejerna jag beställt till Close2You kom idag!
Jag ska ta med mig dessa till Nässjö i helgen för att dela ut de till mina medarbetare.

Nu har jag fått mammas och pappas presenter.
Mamma ville ha en svartvit canvastavla på oss syskonen och eftersom det tar 8 veckor minst så blev dessa precis klara.
Vi beställde de innan jul. haha!

Men den här canvastavlan är pappas födelsedagspresent. 3 månader efter hans födelsedag men det är inte mitt fel att de varit så otroligt sega på att göra dessa.

Det är helt otroligt att det var två år sedan Eric, Vero och jag var tillsammans i Oslo sist.
Det var när vi skulle på Eurovision Song Contest och det var så sjukt kul att vara där och uppleva den stämningen och kärleken som uppkommer när musik enas på det sättet.
För att se fler bilder från vårat besök på Eurovision kan ni klicka Här.

Det är även ett år sedan jag var sist i Oslo och då var det för Sensation White.
För att se bilder från världens största party så klicka Här.
Det var ju egentligen även det vi skulle göra den här helgen. Alltså besöka Sensation White men det blev framflyttat till hösten och eftersom vi redan bokat våran resa till Oslo, bokat sviten, bokat in tiden i almanackan och allt så tänkte vi att det kunde vara kul att åka i alla fall.
Och det var det helt klart!

Igår när vi var ute så träffade Vero en brasilianare och de pratade rätt länge och han förstod verkligen ingenting när de helt plötsligt tände belysningen strax efter 03.
“ Varför gör de såhär? Det finns ju massa snygga människor härinne och alla roar sig och har kul. Varför förstör de såhär? ” var hans kommentar.
Det var inte det lättaste att förklara att skandinavier är så dryga och begränsar nöjesutrymmet.

Han fick i alla fall följa med på efterfest på rummet så han var nog nöjd ändå.

De har rätt konstig kebab i vissa städer och ställen.
Vi äter på något ställe och deras kebab är lite tjockare och smakar verkligen inte som vanlig kebab gör.
Det är rätt smaklöst to be honest. Ändå ska deras lokala tidning ha skrivit bra om deras mat.

Den här staden är helt sjukt dyr.
Ett paket cigg kostar typ 120 svenska kronor och en påse chips nästan 55 svenska kronor – i en fattig kiosk. Haha!