Jag trivs faktiskt jättebra i det området där Eric & jag bor.
Vi har ju en tva just nu medans vi väntar på något annat.
Och dessutom har vi en jättefin och välbehövlig innegård som Foxy kan springa fritt i.
Sen har vi dessutom en jättefin promenadstig och nära till Netto där vi förmodligen kommer att handla de viktigaste smågrejerna.
Sen är ju Ica inte för långt härifrån och även NovaLund som är ett shoppingcenter!
Så ja, jag är nöjd med läget!

Väntan är över.
Nu är jag tillbaka och redo att ta mig an bloggandet igen!
Det har varit en väldigt behövlig paus måste jag erkänna.
De första dagarna gick jag mest runt och tänkte “Nej, nu ska jag på bio. Måste blogga om att jag ska dit nu”. Innan jag insåg att jag inte alls behövde göra det.
Sen har jag gjort många busiga grejer som jag inte tänker avslöja.
Ni får fantisera lite!

Sen har jag fått ett bra bemötande från min far som nu borde vara i Lima men även från skåningar som hört av sig via nätet.
Nu ska jag ta över Skåne!

Jag fick faktiskt ett erbjudande redan min första hela dag i Lund om att åka till Malmö och gå på ett uteställe där. Everything included. Men jag tackade faktiskt nej.
Temat passade inte riktigt mig. Så istället har jag bara tagit det lungt i helgen och hoppas på mycket roliga aktiviteter i veckan och fest nästa helg!

Nu ska jag läsa de 5 utvalda bloggarna och se vad det står på dom idag.
I veckan kommer jag att publicera inlägg eller utdrag från dessa bloggar och så får ni höra min kommentar till dessa inlägg.

The Wait Is Over !

Jag sitter här chockad.
Vi satt vid frukostbordet och vi kom in på hur mina farbröder och min faster har det nu i Peru.
Pappa berättade att flera av hans bröder var typ sura på honom för att han var ute och reste en massa.
Liksom, vad har dem med det att göra?
Men så får jag påminna er om att folk i allmänhet i Peru alltid är avundsjuka på allt.
Och det är så patetiskt.
För mina farbröder är liksom mycket av min släkt från min pappas sida bara lata idioter som inte gör något själva.
De har pengar och de arbetar inte ens.
Min faster är t.ex. advokat, mina farbröder är läkare och företagare.
Ändå måste de hålla på att klaga på allt?
Men pappa gör vad han kan för att inte bry sig och den enda han har kontakt med egentligen av sina bröder är inte ens en kille – det är min faster.
Det är nog svårt för er att sätta er in i den relationen som min far och hans familj har haft.
Där har vi nämligen ett tydligt exempel på att pengar kan förstöra liv. Bokstavligt talat.
Och jag är glad att pappa insåg det till slut.
Han sa en väldigt klok mening till mig: ”Man ska inte tjäna pengar för att tjäna pengar. Man ska göra något bra med pengarna också.”
Han menar att om man tjänar pengar för att hela tiden bevisa något utåt, köpa nya möbler, nya elektroniska grejer och annat som man egentligen inte behöver nytt.
Då tjänar man pengar av fel anledning.
Visst om man inte har det från början, men besattheten av att förnya allting är sjukt.
Han lägger istället sina pengar på upplevelser och på att få ut något av livet.
Och jag tror att det tog honom 40 år att inse det jag insåg för några år sen.
Men det är kul att vi tänker likadant på den fronten i alla fall.

I got a confession to make.
Jag har en styvbror från min pappas sida som jag aldrig nämnt.
Och han är just nu hos pappa och eftersom han är 12 år så vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Ingen av mina andra syskon är i den åldern just nu.
Och han försökte roa mig på ett eller annat sätt medans jag mest vill gå in på nätet och prata med mina kompisar.
Hursomhelst så sa han vid middagsbordet att sista gången jag var i Lund och vi sågs var 2006.
Jag visste inte ens om det själv och jag satt mest där som ett fån.

Men han är faktiskt snäll. Nu hämtar han peruanskt godis till mig.
Vi ska dela rum inatt och det är faktiskt okej. Han är lugn och trots att jag tagit över hans internet så klagar han inte.
Jag kommer ju dessutom bara att dela rum med honom tills imorgon.
Sen åker han till sin mamma som bor på andra sidan stan.
Och pappa till London för att sedan ta sig till Miami och slutligen Lima.
Och då kommer baby ner !

Shakira gästade Skavlan och jag har aldrig sett det programmet tidigare.
Programledaren var okej men de andra gästerna var ju bara för tråkiga.

Resan gick fort och när jag började närma mig Lund kom alla känslor över mig.
Jag hade inte ens hunnit säga hejdå till min familj! ( Även om jag är hemma i Nässjö igen om ca. 2 veckor. )
Dessutom skulle jag bo i min pappas lägenhet i minst 1,5 månad. Medans han är i Sydamerika och reser runt.
Min pappa och jag har inte setts på flera år och allting kändes väldigt skumt till en början.
Men när vi väl sågs och började prata så kändes allting som vanligt.
Jag har inte varit den exemplariska sonen. Och han har inte varit den exemplariska fadern.
Vi nöjer oss med det.

Senare så pratade jag med Eric via telefon och jag saknar verkligen honom skitmycket varje gång han inte är med mig på något sånt här.
Trots allt, varje gång vi flyttat utomlands så har han varit med.
I nästan allt jag gör så har han varit vid min sida.

Sen bröts samtalet eftersom alla i Nässjö som har min operatör förlorade täckningen.
Jag tycker inte vi ska skylla på min operatör – utan på Nässjö.
För här i Lund så har jag full täckning och det är ju skumt att det blir så till och från i Nässjö.
Det måste vara någon slags konstig, spöklig aura som omringar staden och släcker ner kommunikationen med omvärlden så att man stängs in ännu mer i bubblan.

Att kommunikation är nyckeln till ett bra förhållande är kanske ingen överaskning.
Och det var så skönt att få prata av sig till min bästa vän Sofia och även till Eric.
Vi pratade om allt ifrån otrohet till tillit och tron på kärlek.
För jag ska vara ärlig, jag tappade den tron när jag började se hur folk runtomkring mig började bete sig svinigt oavsett ålder eller kön.
Och dessutom inte alls ångrade det.
Jag har sett detta i flera år och ändå inte viljat inse att det är så. Men desto äldre man blir, desto mer ser man verkligheten och sanningen. Tyvärr.
Nu vill jag inte låta negativ men det är en balansgång och jag hoppas verkligen inte att det är så.
För det skulle vara sorgligt.

Jag känner mig så lättad nu. Ibland vill man verkligen prata av sig och Sofia är verkligen den personen jag vet aldrig skulle använda något jag säger emot mig.
För hon är en äkta vän som inte gör sånt. Och det är därför jag älskar henne så mycket.