Eva Simons – Silly Boy
Japp, nu har jag avslöjat bluffen.
Det är inte alls Lady GaGa och Rihanna som sjunger den här låten.
Istället är det Eva och jag undrar om inte det var planerat att just skriva en låt som heter Silly boy, som att det skulle vara menat till Chris Brown, och dessutom använda datorn lite för att förvränga rösten lite så att det låter som Lady GaGa?
Óch har ni tänkt på att hennes rörelser är som kopierade ur en Lady GaGa-video?

Hursomhelst så blir Eva stor nu tack vare den här bluffen.
För mig spelar det ingen roll, den här låten är lätt kvar i min mp3 och kommer att spelas flitigt av mig.

Jag kom in där och visste inte alls vad jag skulle förvänta mig.
Jag var själv.
På en scen så står det en drag queen och pratar och sjunger lite.
Folk skrattar.
Jag fattar inte de spanska skämten…

Jag var tvungen att gå på toa…
Jag ser en mörk trappa ner och börjar gå nerför den…
Allt är fortfarande mörkt.
Plötsligt ser jag toaletterna. Jag går in och låser in mig.
Belysningen är så dämpad att det känns som man är inne i ett spökhus.
Ändå är ingen där.
Jag ser till höger en väg in i mörker…
Adrenalinet började pumpa extra hårt och jag gav mig in i mörkret just för att känna kicken.

Jag visste inte om jag skulle gå åt höger eller vänster när jag väl var därinne och plötsligt tänder någon en tändare och jag ser vägen någon sekund.
Men då har jag blivit upptäckt.
Trots att ingen tar på mig så känner jag hur folk är nära mig. Och eftersom jag inte ser någonting så gör det mig lite rädd.
Jag bara fortsätter att gå…
Sen kommer jag in till ett annat rum där belysningen kommer från tv-rutan.
Det är en porrfilm som visas.
Därinne är det också några kabiner och jag behöver inte facit för att förstå vad som pågår i dessa.
Jag går vidare och kommer ut en annan väg. Där är det en bar. Ser helt vanlig ut och riktigt fräsch med dansgolv och allt.
Då ser jag skylten “Bears”.
Trots att jag nu var inne i björngrottan så känner jag mig inte lika osäker längre eftersom det är belyst och jag går en annan trappa upp och sedan ut från Strong Disco.

Ikea är det första man ser när man flyger in till Malaga Airport.
Den stora blåa byggnaden är oundviklig.
Så jag tänkte att det kunde vara värt ett besök.

På väg in till Ikea ställer jag frågan: “undrar hur många här som egentligen vet att Ikea är svenskt?”
Jag fick svaret ganska snabbt.
Så fort vi kom in så var det svenska flaggor överallt och överallt såg man “Suecia”.
“Comida Sueca” ( svensk mat ) t.ex.
Där hittade man allt från sill till pepparkakor eller varför inte köttbullar?
Vi köpte ett kilo köttbullar så att Pavlina kan äta något också. För mig är köttbullar Sverige, och det kan jag vänta med att äta tills jag är i Sverige.
Inte nog med maten så fanns det klipp på tv som visade det svenska midsommarfirandet – och det var dubbat till spanska!

Egentligen åkte vi dit för att äta Ikea-korven. Även om den egentligen inte smakar så mycket så är den helt annorlunda än den korven som man köper här.
Jag gillar mycket mer den svenska korven.

Så var det dags att träffa polisen igen.
Den här gången så var det för att rapportera att Pavlina blivit rånad förra torsdagen.
Så fort vi kom dit så kändes någonting fel. En polis pratade med mig och jag tyckte att jag kände igen honom, han var ju trots allt lite söt och såg inte alls spansk ut, och plötsligt så kom jag på att det var samma polis som vi hade pratat med när en av tjejerna hade blivit antastad av en gubbe.
Suck. Hur mycket ska jag behöva skämmas?

En annan polis pratade med mig senare och sa:
Polisen: “Hon pratar inte spanska?”
Jag: “Nej, det gör hon inte.”
Polisen: “Men hon pratar ju inte engelska heller…”
Jag: “Jo, det gör hon väl.”
Polisen: “Nej, så du får hjälpa till med tolkningen.”

Så där satt jag och gav detaljer om allt från vilka saker som fanns i väskan, även om de flesta sakerna var påhittade, och eftersom jag inte hade alla detaljer i huvudet så blev det många pinsamma stunder. Tur att farbror polis var snäll.

Jag översätter åt Pavlina: “Hon hade en Nokia-telefon, Dior-parfym, svart klänning och svarta skor i den svarta väskan.”
Polisen log och sa: “Gick hon runt naken eller? Hon hade iaf tänkt att matcha allt svart….”

Inte nog med det så hade vi problem med att bestämma vilken summa pengar som fanns i väskan. Trots att det bara fanns ett par euro så hade jag hört att Pavlina hade skrivit till polisen i Sverige att det låg mellan 25-30 euro i väskan. Men det ändrades till både 25-30-35-45 och slutade på 35 euro.

Sen när poliserna fick höra vilken tid hon hade gått hem själv så fnissade dom och jag tänkte för mig själv: “fan, de tror säkert att hon är dum i huvet som går själv ensam vid halv 6 på natten med en väska.”
Men jag hade ju varnat henne…

Aja, nu är det gjort i alla fall.
Vi får väl se vad försäkringsbolaget säger…

Hejsan alla!
Igårkväll efter att Sofia hade åkt så spelade vi lite skipbo och därefter så kollade de andra två på film på datorn, medans jag satte mig framför tvn och kollade på två jätteintressanta dokumentärer på spanska om dels byggkrisen här i Spanien och om en flicka som blev kidnappad till Irak av sin muslimska pappa, och mammas kamp för att få tillbaka dottern till Spanien som tog henne 3 år. Det var en väldigt rörande dokumentär faktiskt.
Den om byggkrisen var också intressant.
Visste ni till exempel att de senaste åren har det byggts fler hus och lägenheter i Spanien än vad det gjort i hela EU tillsammans?
Eller visste ni att det tar i genomsnitt 4 år att sälja en bostad här i Spanien?
Detta orsakar såklart även andra konsekvenser såsom att byggarbetare blir arbetslösa och att många som investerat i fastigheter helt enkelt går i konkurs.
Hur låter man det gå så här långt? Det var huvudfrågan i dokumentären.

Ikväll följde jag med Sofia till flygplatsen för att säga hejdå.
För mig var det en självklarhet att följa med in i det sista eftersom jag kommer att sakna henne såå mycket och vi står varandra nära.
Även om tiden härnere tillsammans har varit minst sagt turbulent så vet jag innerst inne att vi alltid fixar det.
Och egentligen är det på grund av saker runt omkring som det varit så turbulent.
Precis som i alla andra slags relationer så finns det upp-och-ner-gångar. Även i våran. Och det är bra.
För relationer som bara är “bra” hela tiden är egentligen inte bra. De relationerna varar oftast inte länge, och om de varar länge så är det inte precis en rolig period.

Det känns lite konstigt att vi bara vaknade en dag och var så tighta och berätta alla hemligheter för varandra som ingen annan vet om. Samtidigt så har jag sånn tillit till Sofia att jag inte skulle tveka att svara på vilken fråga hon än ställer.
Men eftersom jag har blivit sårad av vänner förut så har jag byggt upp en mur. En mur som Sofia visar är onödig för mig att ha gentemot henne.
Och det känns skönt!
Det är underbart att ha en axel att vila emot när det blåser kallt och är det något som Sofia är bra på, så är det att lyssna.
Jag kommer sakna dig Sofia!
Och härmed tar jag kål på alla era kommentarer och frågor om jag ska byta bästa vän.
Nej, jag har den bästa man kan önska sig.
Vem är så dum och byter ut en sådann vän?

Idag så fick jag ett fint samtal från Sverige.
På andra sidan luren var min minsta lillebror. Han är bara så underbar och så söt!
Jag fick även prata med mamma och pappa. Vi pratade i nästan en halvtimme och det kändes lite smått töntigt av mig att klaga på den extrema värmen när de har bara massa regn hemma.

Nu ska jag iväg och shoppa lite till med Sofia & Eric och sen blir det att åka med Sofia till flygplatsen.
Usch, det är så hemskt att säga hejdå tycker jag. Jag verkligen avskyr det.

Ölfestivalen är här i Fuengirola och har tagit över Castle Sohail.
Uppe i borgen är det mycket, mycket folk och alla äter och dricker en massa.
Tyvärr fick jag inte min grillspett som jag hade hoppats på att finna här. Istället så fanns det massa olika korvar eftersom ölfestivalen kommer från München och tyskar älskar korv.

Det här var väldigt mysigt men förmodligen mer menat till folk som är lite äldre än mig. Medelåldersmänniskor skulle nog stortrivas här faktiskt.