Så var det dags för nästa sak som skulle hända våran egna prinsessa Johanna.
Förresten, vi kallar henne för prinsessan för att hon själv påstår att hon är prinsessa i invandrarområdet hon kommer ifrån.
Att hon aldrig gör något olämpligt. Yeah right liksom! Inte här i Spanien i alla fall…

Hon låg och solade på stranden helt själv när hon lämnade sina grejer utan uppsikt och helt plötsligt tog någon listig rånare allt.
Hennes mobil, hennes kamera, nycklar och allt.
Fyfan va jobbigt!

Så hon ville verkligen ut ikväll för att inte tänka på allt och frågade om jag inte kunde följa med henne.
Så vad säger man på det?
- Nej, skyll dig själv. Blev du rånad så är det inte mitt problem. Ha så kul.

Nej, så kunde jag inte säga. Så det blev ett ja. Trots att jag inte varit på jobbet i en vecka nu så tyckte jag att det kunde vara snällt av mig att ställa upp för henne.
Och det uppskattar hon.

Så nu måste jag iväg! Ha det fint alla!

Egentligen vet jag inte varför jag gick på den här filmen.
Den handlar om maskiner som ska utplåna mänskligheten. Och dessutom så är det den fjärde filmen.
Jag har inte sett någon av de tidigare.

I början var det rätt svårt att hänga med och allt liknande något dataspel som någon av mina nördkompisar skulle kunna sitta och spela i timmar.
Jag blev yr och trött av all action efter bara
någon minut.
En enda stor orgie av robotar. Motorcyklar. Svävare. Spanare. Jättar. Ormar.
Ja, det finns inte mycket som klarar sig undan metallförbannelsen.

Arnold Schwarzernegger har förmodligen fullt upp med jobbet som guvernör i delstaten Kaliforningen och hinner därmed inte med att spela in scener till den nya Terminatorfilmen.
Trots det så kommer han att medverka i filmen – digitalt.
Och tro det eller ej men det är skrämmande likt den riktigt Arnold.

Förövrigt så har de två jag såg filmen med sett de tidigare filmerna och kan konstatera att den här var inte alls lika bra som de tidigare.
Och så är det ännu en gång bevisat – man bör inte göra en massa uppföljare bara för att 1an och kanske 2an var bra.
Till slut blir det bara för mycket.

Jag vill först och främst bara säga att jag har världens bästa vän!

Idag så pratade jag med min älskade Sofia om läget mellan Pavlina och mig.
Grejen är den att hon fyllde år förra veckan och jag skrev ett grattis-meddelande till henne via facebook.
En något chockad men glad Pavlina tackade.

Jag känner att det är på tiden att dra ett streck över hela Eric-gjorde-det-med-Pavlina-som-är-Carlos-nära-kompis hysterin och gå vidare.
Grejen är den att när allt detta inträffade så var det mindre än en vecka efter att jag fick reda på att Linda och Emma bara var attentionwhores.
Och att bli sviken av 4 helt olika kompisar är något jag tror att alla skulle förlora kontrollen över.
Och det var precis det jag gjorde. Förlorade kontrollen.
Jag kände mig så ensam helt plötsligt. Trots att jag hade så många andra kompisar som hela tiden försökte visa mig att de fanns.
Men jag såg inget. Jag var inne i djupt mörker och det enda ljuset jag såg var flykten hit till spanien.
Som en god vän sa till mig en gång: “du kan inte fly dina problem”.
Då förstod jag inte vad hon menade. Nu förstår jag precis.

Idag så bestämde jag mig för att prata med Pavlina och det gick faktiskt väldigt bra även om det bara var virtuellt.
Sofia fanns även med och det kändes inte alls konstigt.

Nu har jag gått vidare. Jag har lämnat det stadiet och nu vill jag se fram emot en andra chans med en person jag faktiskt tycker om.
För oavsett hur mycket galla jag har skrivit om henne så gjorde hon ett tillräckligt bra intryck på mig från början för att jag lät henne komma in i våran vänkrets.
Och för att vara ärlig så har jag inte heller varit världens ängel alltid.
Och hela den här incidenten tror jag väckte mig. Som en väckarklocka som gjorde ett oerhört jobbigt ljud i mitt öra. Men som ändå lyckades väcka mig.
Inse att livet är det jag gör det till. Det jag gör mot någon, kommer någon annan att göra emot mig.
Det kallas karma.

En familj sitter runt middagsbordet och sonen frågar om han kan få ställa en fråga.
Pappan svarar. “Ja visst, fråga på bara”
Den unga mannen frågar sin pappa,
“Pappa, hur många olika typer av bröst finns det?”
Pappan blir lite förvånad, men svarar,
“Jo min son, det finns tresorters bröst. I 20-års åldern har kvinnan bröst som är som meloner,runda och fasta.
Runt 30 – 40 års åldern är brösten som päron,fortfarande fina men lite hängiga.
Efter femtio, blir brösten som lökar”
“Lökar?”
“Ja, när du ser dem, får de dig att börja gråta”

Detta utlägg fick både modern och dottern att se rött, så dottern frågar.
“Kan jag ställa en personlig fråga?
Mamma, hur många typer av penisar finns det?”
Mamman blir lite förvånad, men ler, tittar på sin man och svarar.
“Jo min dotter, en man går igenom tre faser. I 20-års åldern är en manspenis som en ek, ståtlig och hård.
Runt 30 – 40 års åldern är penisen som en björk, flexibel men pålitlig.
Efter femtio blir penisen som en julgran.”
“Julgran?”
Ja, död från roten och kulorna hänger där bara som dekoration.

Juan Magan – Verano Azul
Här får ni ännu en partylåt att skaka era rumpor till i sommar!
Verano azul betyder blå sommar.
Och liksom alla andra spanska musikvideor så är det mycket tjejer, mycket rumpa och mycket bröst.

Det är en blå sommar – no matter where you are.

Igår åkte Cajsa, Emma, Johanna, Cecilie, Eric & jag till Benalmadena.
För alla förutom Eric & mig var det första gången de skulle ut utanför Fuengirola.
Och Emma och Cajsa har varit au pairer i 5 månader härnere!
Så det var ett måste att de skulle få se vad kusten kan erbjuda…

När vi väl kom till Benalmadena så hade vi våran egna lilla förfest på stranden och till en början var det rätt lamt men när alla började dricka och vi började köra lite olika lekar så kom alla igång.
Även “prinsessan” Johanna som inte klarade av spriten och nästan kollapsade till slut.
Hon fick bäras till en taxi och med henne fick Emma åka hem.
Så det var alltså två mindre.
Vi gick vidare mot själva torget där alla uteställerna ligger och började välja och vraka mellan allt.
Det var rätt nice faktiskt och vi hade det asbra!
Nu, dagen efter så ångrar jag återigen att jag tog så mycket alkohol…
Men sånt är väl livet. Kom hem gjorde vi iaf strax innan 07.

Nu måste jag skynda mig.
Om 40 minuter så går tåget till Benalmadena.
På den tiden ska jag hinna äta upp min glass, duscha, välja kläder och göra mig iordning.
Vi ska gå ut ikväll med tjejerna och det kommer bli svinkul! Det är deras första kväll ute utanför Fuengirola. Hur sött är inte det?

Förövrigt så har hela dagen gått åt att återhämta mig från gårdagens fylla.
Har bara viljat sova, äta lite, dricka massa och inte se dagsljuset.
Nu börjar jag må lite bättre men jag känner fortfarande av alkoholen.
Skulle kunna säga “tack Eric för att du lät mig dricka allt det.” men samtidigt så är det bara mitt ansvar och hade han sagt något så hade jag formodligen börjat skrika åt honom och tagit flaskan ifrån honom iaf.

Förresten, förra inlägget var mitt tusende inlägg!
Och det var idag exakt ett år sen jag började blogga!
Helt sjukt.
Då har jag verkligen något att fira ikväll!!

Igår blev det lite kaos till en början.
Vi hade sagt till Jealina att vi kunde gå ut. Men Cecilie och Johanna ville också ut med oss.
Så vi valde att träffa Jealina ute sen och förfesta hos Cecilie & Johanna.
Hos dom fick vi träffa två tjejer som båda var 89or och jobbade härnere som au pairer.
De verkade lite less på det och skulle nog snart skaffa sig eget boende och jobb istället.
Den ena tjejen var så social och jättesöt. Hon hette Cajsa.
Den andra tjejen kommer jag inte ihåg namnet på…. men hon hade i alla fall liksom Johanna gjort en bröstpiercing. Aj!

Hursomhelst så var vi ute sen och hade det skitkul efter att jag fick dricka det Eric hade blandat till oss båda – själv.
Eric fick nämnligen ont i magen och stack hem.
Nu i efterhand så känner jag att jag borde inte tagit allting men då var det perfekt.
Cajsa och Cecilie verkar väldigt lika och var precis lika festgalna som jag är. Så det blev mycket dans och mycket strippstång och många scener.
Precis det jag lever för!

Ikväll gör vi någon av de andra orterna osäkra då vi kommer att gå ut i antingen Benalmadena eller Torremolinos.

En nyanställd kvinna på en konsultfirma utvecklar en ohälsosam besatthet av en av de framgångsrika cheferna på jobbet som visar sig vara lyckligt gift.
Hennes besatthet utsätter hans familj för fara och frågan är, hur långt kommer hon att gå för att få sin drömkille?
Beyoncé som spelar frun till chefen gör sin roll otroligt bra och bevisar ännu en gång att hon inte bara kan sjunga.
Ali Larter som spelar den besatta kvinnan gör även hon sin roll helt makalöst bra.

Jag har inte så mycket att klaga på faktiskt. Jag älskade filmen och hade höga förhoppningar om den redan innan och gick absolut inte därifrån besviken.
I’m totally obsessed with this movie.

Den här filmen kommer förmodligen upp på bio i Sverige i slutet av Augusti som tidigast.
Så det här är en tidig recension men nu vet ni vad ni har att se fram emot till början av hösten!

Jag har faktiskt bara varit hemma och tagit det lugnt.
Var i och för sig på stan också och hämtade mitt nya bankkort. Det är typ mitt 3dje Visa kort.
När jag var mindre ville jag såå gärna ha just Visa eftersom det är så ballt att man måste ha vissa kriterier för att få det.
Nu har till och med min lillebror Visa. Även om det är Visa Ungdom.
Jag älskade utseendet på kortet den här gången!

Sen på väg hem så stannade jag till lite för att kolla på några affärer och det finns faktiskt riktigt snygga kläder här!
Men eftersom jag inte ville förlora kontrollen och köpa utan hämningar så försökte jag att bara kolla genom skyltfönster… det kändes som om kläderna ropade till mig att jag skulle komma in. ^^
Och ni som känner mig vet att jag älskar skor! Och det här är paradiset för skoälskare!
På mindre än 100 meter gick jag förbi 5 olika skoaffärer!
Och riktigt snygga skor fanns det så klart… så jag kunde inte bara stå utanför och glo.. så jag gick in.

Idag var jag på sjukhuset eftersom jag nu varit borta från jobbet några dagar. Efter första dagen måste man ha sjukintyg.
Jag var tvungen att skaffa nytt sjukhuskort men kärringen som satt som receptionist vägrade ge mig det eftersom jag sa att jag jobbade åt ett svenskt företag.
Ungefär så här gick det till:
Hon: Men du måste jobba åt ett spanskt företag för att få sjukhuskort. Annars får du använda ditt E-kort. ( eurosjukhuskort, men med denna får man ingen personlig pa läkare. )
Jag: Men jag jobbar ju här i spanien. Jag har haft sjukhuskort nere på Gran Canaria med ett svenskt företag så..
Hon: Men är ägaren svensk?
Jag: Jag vet faktiskt inte och ska jag vara helt ärlig så bryr jag mig inte..!

Då börjar hon ringa och fixa. Man måste vara hård för att dessa tröga kärringar ska fatta att de ska sköta sitt jobb – och göra mig nöjd.
Så jag fick mitt kort till slut.