Archive for March 30th, 2009
Veckans cover
Tatu – How soon is now?
How Soon Is Now? är en låt skriven 1984 av Morrissey och Johnny Marr och framförd av det brittiska pop/rock gruppen The Smiths.
En remake av låten används som ledmotiv till den amerikanska fantasy serien Förhäxad.
Den här covern är framförd av det ryska popduon Tatu som blev kända för sin lesbiska image.
You were my earth
But you didn’t know all the ways I loved you, No..
So you took a chance
And made other plans
But I bet you didn’t think that they would come crashing down…
You don’t have to say, what you did..
I already know, I found out about her
Now there’s just no chance, for you and me
There’ll never be
And don’t it make you sad about it?
You told me you loved me
Why did you leave me all alone?
Now you tell me you need me
When you text me on the phone…
Your pleasure goes first, and now it’s your turn..to cry.
I know that they say that some things are better left unsaid
It wasn’t like you only talked to her and you know it
Don’t act like you don’t know it.
And all of these things people told me
Keep messing with my head..
You should’ve picked honesty
Then you may not have blown it.
The damage is done
So I guess you’ll be leaving…
Söndag den 29 Mars. Ännu en omtumlande dag.
Vaknar halvtfull, känner för en skön dusch och en massa juice!
Rickard känner att han behöver vara själv så jag åker hem till Nässjö eftersom jag har annat att göra.
Men när jag väl är i Nässjö så känns det jobbigare och jobbigare att gå.
Pappa frågar om jag hade kul i lördags och jag svarar “jag vet inte. jag tror det.”
Jag hade jättekul! Det var toppen. Men det är klart att man inte kan släppa allt som varit runtomkring. Men det är ju inget han vet om…
Så han tror väl att jag var som jag annars brukar vara efter fester… minneslös.
Jag ställer in precis allting idag. Skulle varit i Jönköping och planerat en resa till Köpenhamn, och sen sommaren.
Men en vän behövde mig och det fick gå före.
Sen skulle jag varit och kollat på Idas dans som jag lovat att jag ska i flera veckor om inte månader..
Som tur är så hann jag iaf gå och kolla en liten stund. Det verkade rätt mysigt där. Många äldre och alla var glada och förväntansfulla.
Det var precis vad jag behövde se faktiskt.. glada positiva människor.
Just nu är det väldigt mycket i mitt liv och i andras liv runtomkring mig och jag känner mer och mer press på mig att ta hand om mig själv. Att äta bra ( på tre dagar har jag ätit det som någon äter till frukost ), att ha tid för mig själv ( och inte alltid vara omkring någon ), att tänka positivt ( även om det ser jävligt mörkt ut ) och att inte ta åt mig (även om jag får höra de värsta sakerna någon sagt till mig. )
Välkommen in i vuxenlivet Carlos!
Jag trodde jag skulle smälta in i vuxenvärlden.. istället slängdes jag in i det.
Som att det vore en pool och jag inte riktigt lärt mig simma.
