Jag vill tacka för alla fina kommentarer, mail och dylikt!
Eran omtanke betyder så mycket för mig.
Jag kan säga att jag mår mycket bättre i nuläget och att vi alla har våra upp-och-ner i livet.
Men det är inte synd om mig.
Livet är inte alltid lätt.

Det är märkligt.. Man kan se det vidrigaste som händer i ens liv samtidigt som man kan se det vackraste.
Man går från en ytterlighet till en annan.
Och båda är värt det eftersom man inte skulle få se det ena utan att se det andra.
Men det vidrigaste är riktigt vidrigt, och man glömmer det aldrig.
Men det där himmelriket… är verkligen himmelriket.
Jag har varit på båda ställena.

Så kom solen fram!
Det känns som en evighet mellan gångerna man får se solen och känna dens värme.
Så i Sverige uppskattar man solen mycket mer än på andra platser i världen där solen visar sig oftare.
Inatt kände jag att det blåste riktigt mycket eftersom mitt rum är på andra våningen och jag har en terass precis utanför mitt rum.
Det blåste även rätt bra idag men när det inte gjorde det så kändes solen riktigt varm och skön.

Så jag passade på att inviga min nya vårjacka och matchade den med vitt och svart. För grått är ju typ en blandning mellan svart och vitt.

Nu med över 3 miljoner resultat! Det här är helt klart Dagens Bild!

Veckans cover

Tatu – How soon is now?
How Soon Is Now? är en låt skriven 1984 av Morrissey och Johnny Marr och framförd av det brittiska pop/rock gruppen The Smiths.
En remake av låten används som ledmotiv till den amerikanska fantasy serien Förhäxad.
Den här covern är framförd av det ryska popduon Tatu som blev kända för sin lesbiska image.

Söndag den 29 Mars. Ännu en omtumlande dag.
Vaknar halvtfull, känner för en skön dusch och en massa juice!
Rickard känner att han behöver vara själv så jag åker hem till Nässjö eftersom jag har annat att göra.
Men när jag väl är i Nässjö så känns det jobbigare och jobbigare att gå.
Pappa frågar om jag hade kul i lördags och jag svarar “jag vet inte. jag tror det.”
Jag hade jättekul! Det var toppen. Men det är klart att man inte kan släppa allt som varit runtomkring. Men det är ju inget han vet om…
Så han tror väl att jag var som jag annars brukar vara efter fester… minneslös.

Jag ställer in precis allting idag. Skulle varit i Jönköping och planerat en resa till Köpenhamn, och sen sommaren.
Men en vän behövde mig och det fick gå före.
Sen skulle jag varit och kollat på Idas dans som jag lovat att jag ska i flera veckor om inte månader..
Som tur är så hann jag iaf gå och kolla en liten stund. Det verkade rätt mysigt där. Många äldre och alla var glada och förväntansfulla.
Det var precis vad jag behövde se faktiskt.. glada positiva människor.

Just nu är det väldigt mycket i mitt liv och i andras liv runtomkring mig och jag känner mer och mer press på mig att ta hand om mig själv. Att äta bra ( på tre dagar har jag ätit det som någon äter till frukost ), att ha tid för mig själv ( och inte alltid vara omkring någon ), att tänka positivt ( även om det ser jävligt mörkt ut ) och att inte ta åt mig (även om jag får höra de värsta sakerna någon sagt till mig. )

Välkommen in i vuxenlivet Carlos!
Jag trodde jag skulle smälta in i vuxenvärlden.. istället slängdes jag in i det.
Som att det vore en pool och jag inte riktigt lärt mig simma.

Den här dagen var nog den sjukaste dagen i mitt liv. Eller iaf på topp 10!
Det är svårt att förklara utan att säga en massa om en massa men jag ska försöka sammanfatta:

16 – 18: Är i Jönköping och fixar lite.

19: Blir hämtad på stationen i Nässjö av Erics pappa.
Han ber mig sätta mig på framsätet och så börjar han gapa och skrika en massa om vilken jävla skit jag är och att det är på grund av mig som det är sådann osäkerhet hemma hos dom och att jag bara har lurat honom för att sticka en kniv i ryggen på honom, osv.
Jag fattar absolut ingenting och han vägrar lyssna så han släpper av mig hemma och drar därifrån lika förbannad som han kom.

19.30 – 20.40: Istället för mat och förfest så fick det bli att Eric & jag åkte till Erics hem för att reda upp vad fan hans pappas problem var.
Han är lugn och när jag ber honom säga allting han sa tidigare framför hans fru så vägrar han.
Jag är så sjukt taggad och har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv.
Han ber om ursäkt men jag nöjer mig inte med ett “förlåt” den här gången utan fortsätter att fråga vad han grundar sina teorier på. Får inga svar.
Sen säger jag till honom att han är den sjukaste människan jag träffat.
Han säger att jag gärna får gå ut från hans hus då.
Jag säger att han kan tvinga mig.
Han säger att det kan han.
Och vi bara stirrar på varandra med så mycket hat att Hitler skulle varit en barbiedocka i jämnförelse.
Han gör så klart ingenting utan går själv därifrån när han inte kan hantera situationen och frågorna som ställs.

20.40 – 21.20: Drar till Jannike och där är det mörkt eftersom de har släckt för naturens skull. Earth Hour.
Vi får skjuts ner till stan och vi köper groggvirke och kollar den meningslösa aktiviteten som pågick på torget.
På väg därifrån får Jannike nog och frågar några illgloende ungdomar vad dom kollar på.
Men de svarar inte utan bara går vidare. Jag är så pass van att jag inte ens märker av det längre.

21.20 – 22: På tåget sitter vi och pratar en massa om allt och ingenting. Matilda och Jannike träffas för första gången. Vi tre kommer tillsammans att åka ner den 26 maj till Costa del sol.

22- 23.30: Förfest med fia med hutt och massa annat. Alkoholen försvinner iväg och det gör även Rickards sinnen..

23.45: Vi kommer in allihopp och alla får visa legitimation förutom jag.
Något som stör Jannike till vansinne.
Vakten säger att han känner igen mig.
Senare under kvällen så har jag råkat få bort min stämpel och vakterna hjälper mig fixa en ny utan problem.

23.50 – 02: Vi dansade som fan och det var skitkul att träffa så mycket folk. Kände bara lycka i hela kroppen och för första gången på kvällen kunde jag slappna av.
Många går på terapi för att kunna jobba med sig själva och sina upplevelser. För mig är dans en slags terapi. För både kropp och själ.
Dock händer det något konstigt och helt plötsligt är Rickard borta…

02: Det blir ju aldrig 02 eftersom det ändrades till sommartid.

03: Jag letar efter Rickard som är ute någonstans utan hans jacka och vi missar bussen hem.
Så vi stannade i Jönköping.

( Obs! Jag förfinar allting.. det var en rätt annorlunda och jobbig dag. Speciellt eftersom jag inte hade ens hunnit äta frukost på hela dagen. )